Sassa

Den här helgen har vi alla i familjen ägnat alla tankar till underabaraste farmor. Varenda tår som föll från mina kinder var för att jag saknar dig farmor och jag vill att du skall vara hos oss!
Gårdagen var dagen då vi hade begravning för henne.
Otroligt jobbigt att sitta där i kyrkan och titta på den fina kistan och alla fina blommor.
Tårarna bara rann rann och rann fast jag försökte hålla inne men det gick helt enkelt inte!
Att vara på någons begravning som stod en nära är jobbigt men ändå kan jag tycka att det är ganska fint också.
Man kan inte tänka på nått annat än att nu är hon borta och kommer aldrig mer tillbaka, och de speciella minnen man har kvar som snurrar runt och om och om igen i huvudet. Jobbigt jobbigt!!

Att sedan säga ett sista förväl ute vid graven var nog det värsta. Att säga "Hejdå Farmor" och släppa ner den fina vita rosen i graven. DÅ kan jag säga er att jag stor grät!!
Tur att man har Stefans famn att kram om då
Och nu bara för att jag tänker på det så kommer tårarna igen...

Sedan vart det kaffe,smörgåstårta och annat tilltugg på församlingshemmet.

Kommer alltid att tänka på dig Farmor, Vila i Frid